Kyckling med stekta nudlar och teriyakisås

På St Pausgatan på Söder i Stockholm, ett stenkast från Mariatorget, ligger min och sonen Martins japanska favoritrestaurang. Deras sushi är jättegod, men ibland väljer jag istället kyckling med stekta nudlar och teriyakisås. Kycklingen smälter i munnen. Jag har fuskat fram en rätt som blir ganska så lik. Det är rena snabbmaten, såtillvida att den sköter sig själv. Hemligheten med den möra kycklingen är att den tillagas i ugn i slutet kärl och att sötman i marinaden fungerar som en "glaze". Allt du behöver är:

En lergryta, eller annat slutet kärl som tåler ugnsvärme.
Kyckling av valfri sort, hel, eller i delar, som lår eller filé
Thaisweet chilisås
Kinesisk soja
Färdig teriyakisås
Äggnudlar
Några droppar sesamolja (kan uteslutas)
1 Purjolök (kan uteslutas, men det är trevligt med lite grönt)
Ev vitlöksstänglar (kan uteslutas)

Lägg kycklingen i lergrytan, häll över sweet chilisås, soja, fint skivad purjolök och några droppar sesamolja. Det blir som en marinad liksom. Ställ in i ugnen och anpassa tillagningstiden efter typ av kyckling. Kort för filéer och förstås längre för en hel kyckling i 200 grader, 180 i varmluftsugn. När köttet är mört och inte rött är det färdigt. Ta ut lergrytan då och då och ös skyn över kycklingen. Koka äggnudlarna enligt anvisningar. Häll av vattnet i ett durkslag, var noga med koktiden, nudlarna får inte bli alltför mjuka.
Värm lite teriyakisås i en kastrull.

Ta ut den nu färdiga kycklingen, ös upp lite av skyn i en wok eller stekpanna, när stekpannan är het släng ner nudlarna och fräs på i högst ett par minuter. Färdigt. Sältan kommer från soja och pepprigheten från chilisåsen, så några fler kryddor behövs inte.

Lägg nu nudlarna på tallriken, samt kycklingen och ös över lite av skyn. Ringla teriyakisås över anrättningen och finklipp lite skirt gröna vitlöksstänglar ovanpå.

Restaurangen på St:Paulsgatan var för många många år sedan ett litet café, som serverade blaskigt kaffe i plastmuggar, allt var i plast, både stolar och bord och det var extremt trångt. En japan från karateklubben brevid började dyka upp till lunch och göra sushi. 45 kronor kostade en rejäl portion lunchsushi, vill jag minnas inklusive Misosoppa. Antalet kunder började växa. Japanen tog över serveringen, och utökade så att den nu täcker hela bottenvåningen, det är en gigantisk restaurang. Priserna är fortfarande hyfsade. Sushibitarna är rejält tilltagna, inga puttefnattbitar. Där lärde jag mig tekniken att äta med pinnar av en servitör. En tradition som spridit sig i familjen. Många av oss äter nu helst asiatisk mat med pinnar. Även om jag ibland måste hjälpa till med fingrarna för att skyffla in de fantastico läckerheterna i munnen.

Boel