Broskränga - äckligt, nej inte alls

Jag måste slå ett slag för broskrängornas vara. Ty inga av mina arbetskamrater visste vad broskrängor var för något. Broskrängor är kött. Som vilket griskött som helst, i det närmaste likt revbensspjäll, men med brosk snarare än ben i sig. Men inte heller jag vet egentligen vad det är för del av grisen. Så jag googlade och då visade det sig att det finns ytterst lite information om broskrängor. Jag som har lagat dessa godbitar i mer än trettio år, ända sedan jag var en fattig sjuttonåring som bodde vid Möllevångstorget i Malmö. Men där kallas de bröstben, vill jag minnas, eller så minns jag fel. Men där fanns de, i köttbutikerna som låg runt torget. Lite billigare i kilopris än det mesta kött, men dyrare än de tråkiga fläskbenen. De var jättegoda att ugnsteka eller grilla och servera med t ex potatismos. Jag minns att jag ibland hårdgrillade dem till tv-snacks. Man kan också använda dem i grytor eller vad som. Ungefär som man använder just revbensspjäll, eller grytbitar av gris.

I Stockholm letade jag, när jag bodde där, och hittade först efter åratal i någon saluhall. Där fick jag någon slags förklaring att det handlade om hur man styckade grisen och därför finns det inte överallt. Sedan flyttade jag till Valdemarsvik, i Östergötland, och här finns det lika ofta som runt Möllan. Märkligt va? Och i Malmö kan man t o m köpa rökta broskrängor. Nu ska jag imorgondag ta reda på vad broskrängor egentligen är för del av grisen, för jag vet inte det. Men folk skriker högt bara jag säger ordet. Broskränga - äckligt./Boel Ps. nu är det morgondag och jag har fortfarande ingen aning om ursprunget till denna kontroversiella grisdel. Däremot ska jag nu avslöja att jag tillhör den sortens primitiva människor som också gnager i mig brosket, inte stora broskbitar men de små knastriga. Gillar kycklingbrosk också. Det brukar inte vara någon större konkurrens kring matbordet om det.