Åsa är en härlig person, som livar upp tillvaron för alla oss på ringen. Ärlig och rättfram i sina åsikter, och som ställer upp för sina vänner. Åsa tycker inte om att jaga hästar i hagen. Då spottar och fräser hon, högt och ljudligt. Åsa påstår att inte ens sidenblommor överlever hos henne. Själv har jag svårt att förstå att något inte skulle vilja vara hos Åsa. Hon har ett varmt och gott hjärta och vill alla så väl. I tillägg ser hon bra ut, och är intelligent. Har mycket kunskap om hästar och ridning, men vågar inte alltid tro på sig själv, att hon faktiskt klarar allt hon vill. När något inte går som planlagt, tror Åsa omedelbart att det beror på henne. Självklart är det inte så, och det vet alla vi som är på ringen.
Åsa har en styrka inom sig, som inte många av oss har. Som hon inte vet om själv, att hon har. En vilja att göra allt bra för de hon bryr sig om. Sin familj, sina hästar, sin hund, och sina vänner. Ofta glömmer hon att ta hand om sig själv, som hon så väl förtjänar. Åsa är ingen rädd ryttare längre. Tack vare en liten lurvig Thrandur, kom Åsa i sadeln igen, och känner sig trygg. Nu är det Abherleene som är Åsas häst, och jag är övertygad om att det blir en kalasbra kombination. Och lille Rafiki, som Åsa har tagit hand om på ett alldeles utmärkt sätt. Men den stora kärleken heter Holly. (några gånger "Danskjäveln") Man kan läsa mellan raderna, hur kär Åsa är i Holly, när hon berättar om pepparkaksgubben, och andra egenheter som hästen har. Holly är mycket HÄST, och en ganska krävande sådan. När Åsa en vacker dag inser hur duktig hon är, kommer hon att sitta strålande som en sol, på sin Prickiga Prins. Jag hoppas att vi på ringen fortfarande är en del av Åsa's liv den dagen, för Åsa är en vän jag inte vill mista!
Linnea
