När krassen blommat ut blev de till dessa kaprisliknande frön. Varvade salt och hällde kokande äppelcidervinäger över dem. Nu ska de stå ett par dygn sedan tänker jag marinera dem i vitlök och olivolja. /Boel
![]() |
| Enkelt och vackert från egna rabatten. |
![]() |
| Dekorativ året-om-krydda, helt utan vitlökens skarpa karakteristiska smak. Istället avger stänglarna en mild vitlökssmak och doft, som passar bra till det mesta i matväg. |
Det viktiga är att man använder sig av "Chinese gunpowder tea",
ett grönt torkat te och färsk grönmynta. Båda delarna finns att köpa i de flesta "orientbutiker". Grönmyntan kan man så själv, men se opp! Ofta så vet man inte vad det är för slags grönmynta, antingen man köper plantor eller frön. Det finns tusentals myntor, som dessutom hybridiserar lätt och själv jagade jag i flera år efter riktig grönmynta, som nu underhåller sig själv i min örtagård och kommer upp år efter år.
Men innan dess fick jag brottas med alla möjliga underligheter, oftast pepparmintshybrider som var skarpa i smaken. Inte gott alls. Hur vet man då att det är grönmynta? Det känner man på lukten. Gå in i närmsta "orientbutik", köp en knippe och lukta på den. Så ska grönmynta dofta.
Marockanerna vill ha detta te sött, mycket sött. Men jag brukar dricka det osötat.
Det sägs vara nyttigt för matsmältningen och för andedräkten. Med socker smakar det lite som smält tuggummi, och det låter ju inte så upphetsande. Men det är faktiskt det, bara man får vänja sig. Då blir det beroendeframkallande. Åtminstone sommartid.
Denna dryck kallas också lite skämtsamt Morroccan whiskey. I Nordafrika serveras teet oftast i vackra dekorativa glas. Men det går lika bra med ett vanligt dricksglas. Att dricka det i en kopp förtar dock lite av den kosmopolitiska upplevelsen. /Boel

Vad skulle jag göra med mina västeråsgurkor? Saltgurka, ättiksgurka, smörgåsgurka eller cornichons? Jag har googlat efter engelska, franska och svenska gurkinläggningar. Alla recept är helt olika, ibland innehåller de socker och ättika, ibland inte, ibland ska det vara salt eller vinäger, ibland vin och ibland alltihop. Förvirringen har varit total. Till slut var jag tvungen att kasta mig ut i det okända och improvisera. Det luktar i alla fall gott. Så många örter som jag använt måste man verkligen inte ha i. Det är ju bara att använda sina favoriter. Allt detta för fyra ynka gurkor. Blir det inte lyckat vet jag i alla fall hur jag inte ska göra. Min inspiration var snarare cornichons än svensk smörgåsgurka. Fortsättning följer.


Det enda som jag odlar precis varje år är basilika. Det har jag gjort sedan jag bodde i Aspudden,för den lägenheten var perfekt för basilikaodling, inte för mycket sol, men ändå ljust, lite dragit, innan renoveringen hade lägenheten nämligen självdrag. Men det är inte så tokigt här heller.