Vild kulturväxt

Jag var ute och gick och såg att det växte ofantligt mycket gråbo i dikesrenen. Tänk om det kunde finnas malört också, tänkte jag då. Och där stod den, en stor vacker planta, jag tog bara två kvistar, den ene gav jag bort, den andre ska åka i julespriten. Hemmagjord besk är icke att förakta.


Man stoppar en kvist av malörten i brännvin. Redan efter ett dygn framträder örtens bittra men vällustiga smak. Malört innehåller tujon, ett nervgift och används i bl a absinth som lär ha gjort van Gogh så galen att han skar av sig örat, efter att ha skjutit sin älskare, så det bör drickas med försiktighet. Men ett snapsglas med malörtsbrännvin lär vara rena magmedicinen, sa man förr i tiden i alla fall. När jag var liten i Skåne sades det att en besk förtog julbordet skadliga verkningar, men det är väl högst tveksamt.

Midsommarnubbe med örter

Nej, det är inte hembränt, utan helt vanlig köpevodka. Faktum är att märket hette "Vanlig Vodka", och damen i kassan intygade att den smakar precis lika bra som sin dyrare kusin "Absolut Vodka, som trots sitt hel(f)yllesvenska rykte, inte är ett dugg svensk, utan nu ägs av franska Pernod.


I sista stund fick jag fixat med nubben till morgondagen. Efter att ha letat med lupp i rabatten efter min romerska Malört, som inte klarat vintern, eller om det var förra vintern, och frågat grannen, som också han letade i sin örtagård efter malört som tydligen tynat bort, så köpte jag en malörtsplanta hos Blå Kusten för reapris minsann! Endast aderton riksdaler. I brännvinet samsas nu: Malört, lite Oregano, Citronmeliss, en kvist Grönmynta och Citrontimjan. Mycket spännande!/Boel